Eric Cung – Lost in (m)orbital thoughts

En ensam clown på en bensinstation har efter ett handgemäng med cirkusdirektören blivit lämnad av cirkussällskapet. Hans familj, hans levebröd, hela hans sammanhang har åkt vidare och själv sitter han kvar vid bensinpumpen med handen i bandage och funderar på huruvida han ska tända cigaretten eller ej. Hans kärlek, cirkusdirektörens fru, har också lämnat honom och han har inget annat val än att resa världen över och söka efter en ny tillhörighet. Avlägsna platser, där vi inte ser några andra levande varelser, visar clownen, ständigt likadan, ständigt resande.

Eric Cungs utställning med resefoto från olika platser i världen är intressanta i sig, men det alter ego han ikläder sig när han tar sina reseselfies ger en helt ny mening till bilderna. Det är inte en manipulerad bild vi ser – Eric har varit på alla de avlägsna platser som visas. Med omfattande research och förberedelser i ryggsäcken och med sin utklädnad, kamera och fjärrutlösare reser han runt och väl på plats blir hans blotta närvaro en slags performance art. En clown överst på Berlinmuren, uppe på en klippa med Matterhorn i bakgrunden, eller på ett legendariskt hotellrum i New York ger de som ser honom, där – på plats i den stunden, ett minne för livet.

Clownen – eller Eric som är bakom masken – visar inte sitt ansikte och kamerans vanliga förmåga att dokumentera tid som går, åldrande som sker, lämnas utanför den aspekten. Vi vet inget om tiden för bilderna i utställningen; det enda som visar på tidens förgänglighet är buketten som sakta vissnar bort och där blombladen faller ner i en växande driva.

Utställningen är en surrealistisk kommentar till den globala selfie-turismen. Samtidigt är den ett utforskande av bedrägligt bildberättande och personlig integritet i den digitala tidsåldern.