EMELIE PAULSSON – OM VI BLUNDAR SER VI KANSKE LJUSET

”Även om jag känt att jag alltid har mörkret nära kräver det sitt mod att orka ta steget ut i det och våga vara kvar. Stanna där och sluta ögonen.”

 Mörker och ljus – två fundamentala motsatser som alltid har fascinerat. Kampen för att ta sig ur mörkret, att orka, att våga, att vilja, kan ibland bli övermäktig, men många kämpar ändå vidare. Ljuset, lättnaden, ger lugn och lyfter oss. Emelie Paulsson presenterar i sin första stora utställning bilder som är tagna under en personlig läkningsprocess. Hennes fotograferande har varit ett stöd genom tider av depression och i efterhand är det tydligt att bilderna vuxit fram ur en känsla av trötthet på att bara överleva och en längtan efter att vara här, känna livet. Utställningen visar på mörker, men också på en strävan efter ljus.

”I många år upplevde jag det som att bit för bit av mig själv stals på vägen. Det var så lite kvar av mig att jag inte längre visste vem jag var. Konsten är för mig som ett slags pussel som läggs i ett försök att sakta hämta hem sig själv igen. När mörkret stundom rivit i mig har jag tvingat mig själv att vara kvar med hopp om att det också måste finnas ljus.